Men de första staplande stegen är tunga och jobbiga att ta, speciellt när skorna är obekväma och ger skavsår!
Att sedan balansera sig genom den slingrande stigen utan att falla är en konst jag inte riktigt ännu behärskar, men som det sägs:
Man skall lära sig krypa innan man kan gå!
Tänk att det skall vara så svårt att tycka om sig själv, att hitta sitt sanna jag, sin själ och med det lyckan och glädjen för livet!
Visst är det märkligt!
Hade man fått en sådan här stövel i baken redan från början då jäklar ;-)
(Som att pinka på el-stängsel kanske?)
Imorgon är det dags att inventera kroppen och lägga ut riktningen för min än så länge staplande stig, jag har ingen som helst aning vad det innebär mer än att den garanterat bara leder mig framåt och att jag ser fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar